Skrånas klassningssystem:
Varje skrå hade en ålderman vars uppgift var att
Ett skrå leddes av en ålderman vars uppgift var att sammankalla skråmedlemmarna och att representera skråt inför myndigheterna. Mästarna drev sina egna hantverkarverkstäder där gesällerna verkade som lärlingar som avlagt gesällprov. Gesällerna fungerade i princip som vanliga anställda. Gesällprovet gick ut på att framställa något föremål eller liknande som innefattades i skråts specialitet eller inriktning, efter detta förärades den nyblivne gesällen ett så kallat gesällbrev. Lärlingar var tänkbara gesäller och springpojkar. Pigor och drängar fanns i princip i alla hushåll (det är dock inte ofta man kallar det just för ett företag, då företaget var en part av ett storhushåll under denna tidsperiod).
Av statens erhölls skråna ett legaliserat oligopol inom sitt verksamhetsfält. Skråstadgarna såg till att följas av en magistrat som hade en representant i varje skrå som vakade över verksamheten. Skråna förväntades dela upp marknaden emellan sig, och fick inte bilda priskarteller. Det var inte tillåtet av de olika mästarnas verksäter att växa på bekostnad av en annans, de skulle växa i samma takt.
En hantverkare som inte var medlem i något skrå men gjorde intrång på ett skrås verksamhetsfält kallades för bönhas. Bönhaseri gjorde intrång på skrånas privilegier och följaktligen förbjudet; bestraffning var oftast böter och därmed stoppar rättsväsendet all form av konkurrens.